Något som existerar och även är en väldig stort problem är tröttet. Surprise, surprise. Eller inte. However, något jag inte tror att folk förstår är att trötthet i min ålder inte bara behöver bero på att man är tonåring och det är mycket skola, osv. Inte bara i min ålder heller, i alla åldrar. Jag ska inte undanhålla information, det är inte den jag är, så jag berättar nu att jag går till en psyklog på BUP. Min psykolog har en stark misstanke om att jag är utbränd. "Det kan inte stämma, hon kan knapt vara mer än sexton," kanske ni tänker. Då ska jag berätta en sak för er. Jag fyller år i december. Just nu när jag skriver detta är det två veckor kvar till min femtonårsdag. Det finns anledningar till varför jag är utbränd, anledningar som jag inte gärna vill gå in på så öppet på internetet. Denna trötthet resulterar i att jag inte orkar hela dagar i skolan, jag går därför bara fram till lunch varje dag och sedan åker jag hem. Det är inte ens säkert att jag orkar alla dagar i skolan, även om jag bara går i några få timmar i jämförelse med andra i min ålder. Det går så långt att jag inte orkar ta mig något att äta. Inte det vanliga "pallar inte", men jag har inte den energin till att göra det, även om viljestyrkan finns där. Jag måste sova en hel del mer timmar än vad andra kan klara sig med, därför går jag oftast och lägger mig senast nio på kvällen. 

Anledningen till att jag kom på att skriva detta (även om klockan är mycket för mig och jag är trött) är att jag ofta får höra ganska lika responser från människor jag säger att jag är trött till. Några exempel är "Det förstår jag, det är ju mycket med skolan och sånt nu.." "Det är bara några timmar kvar, du klarar det." "Det är jag också, men det är bara att härda ut." "Det är ganska vanligt bland tonåringar." "Du kanske ska gå och lägga dig tidigare." - Plus massor mer av avvisande kommentarer. Jag vill bara svara "NEJ! Du fattar inte! Jag är trött! Som om du har varit vaken i ett och ett halvt dygn och varit aktiv hela den tiden, dessutom konstant svarade på frågor och gjort uppgifter som har dränkt på mental energi!" 

 

Jag har ett stort behov av att vila och ta det lugn. Är jag aktiv för mycket så går det bra i stunden, men i längden inte så värst. Ni som klarar av mer än det lilla jag gör; som klarar av att gå till skolan eller jobbet varje dag, att stanna där hela dagarna, samt andra aktiviteter utanför dem två (och liknande saker, såklart): Jag beundrar er. Jag avundas er, och jag är glad för er skull. 

 

 

Jag inser att denna text antagligen är förvirrande. Min ursäkt är att jag kommer att somna så fort jag kryper ner i min säng. Jag hoppas att allt är väl med er!

 

Love, Al